Handledarutbildning

Vilket väder det var i morse.   Först vitt och vackert vinterlandskap men när jag väl kom ut var det underkylt snöslask. På med vinterskor och broddar. Jag var ledig från jobbet idag, eller egentligen inte ledig utan sjukskriven. Planerat sjukskriven. Vi skojade om det på jobbet igår. ”I morgon är jag sjuk” sa jag. ”Jahaja och vad ska du hitta på ikväll då?” frågade mina kollegor. ”Jag ska på Gastro i morgon svarade jag och mina kollegor undrade vad det var för ny glamorös klubb som deras kollega hänger på. Men att säga ordet gastroskopi ger sånna obehagliga associationer att jag gärna undviker detta om jag kan. Hur som helst tog jag en liten paus från arbete idag. Det kostade en hel del pengar såklart som det ju gör när en karensdag går åt men så underbart skönt det var att vara ledig mitt i veckan utan några måsten.

Undersökningen gick snabbt.  Faktum är att med lite lugnande i kroppen märkte jag knappt av den. Jag steg på 4:an vid Sophiahemmet och sov på bussen hela vägen till Fridhemsplan, helt ovetande om hur jag betedde mig, riktigt lullig av sobrilen. Vid Fridhemsplan steg jag av och satte mig på ett kafé, tog en macka och en kaffe latte och läste DN. Jag har inte druckit kaffe på ett par månader och nu var det dags. Svaret kommer till vårdcentralen om två veckor men läkaren som gjorde undersökningen kunde redan nu konstatera att det inte fanns något sår. Därefter lallade jag runt på Åhléns i torsdagslugnet, helt ensam på leksaksavdelningen där jag köpte tuschpennor och ritpapper, målarböcker och annat till barnen på de gambiska skolorna. Det sa hon på resebyrån att man kunde göra och nu vill jag vara en väluppfostrad turist.

Så ljuvligt skönt att strunta i jobb och allt  och bara strosa runt. Ingen stress och dessutom med lite lugnande i sig. Kan man ha det bättre en torsdag? Så småningom tog tröttheten över och jag åkte hem och sov ruset av mig resten av dagen. Nu har jag suttit här och funderat över min karriär. Vad vill jag egentligen med min framtid? Min chef sände mig en blankett idag som hon vill att jag ska fylla i inför utvecklingssamtalet i januari. Det blir mitt första utvecklingssamtal då jag inte varit tills vidareanställd hos dem tidigare. Vad gillar jag för arbetsuppgifter, vad är belastande, vad är roligt, mindre roligt? Hur är arbetsmiljön, belastningen, samarbetet? Har jag någon kompetens som inte utnyttjas idag? Har jag några önskemål om utveckling & karriär? Mina styrkor och svagheter? Delaktighet, initiativ? Hur ökar jag min kunskap och kompetens? Är jag lösningsorienterad? Min kreativitet sätts igång bara genom att läsa dokumentet och jag börjar fundera och skriva ner vad jag vill med mitt yrkesliv framöver.

I morgon får jag veta om jag kommit in på kursen jag sökt.  Ja har sökt en handledarkurs om 7,5 hp i Jönköping på halvdistans och en om 7,5 hp i Örebro på heldistans. Jag ska inte gå båda och frågan är om jag orkar med att gå någon av dem men jag ska i alla fall börja och se. Det är inte livsviktigt att klara tentorna, jag går den så att säga inte i ett meriterande syfte, det viktiga är att jag får med mig något användbart för framtiden, att jag får lite färska teorier, forskning och att jag får möjlighet att nätverka. Dessutom tror jag på att kombinera handledning i min vardag med teori och tvärtom. Det ska bli inspirerande att prata med andra som handleder och så blir det ett roligt sätt att umgås med min väninna och sedan lång tid tillbaka, kära kollega.

Jag har också suttit här och filat på en beskrivning  av mitt blivande företag som jag skickat till min son. Vi ska träffas veckan före jul på Gondolen av alla ställen och diskutera namnförslag och formen för mitt konsultföretag. Att hinna med att träffa barnen emellanåt sådär en och en, äta lunch eller middag och hinna fördjupa sig är som att trä pärlor på ett pärlhalsband. Ibland kan jag tänka på en träff vi haft i flera dagar, ”det där var en extra fin pärla, en sällsynt”. De hjälper mig och jag dem. Min dotter hinner inte med alla sina jobb så igår ryckte mamma in. Hon är filmare och behövde tillstånd gällande musik. Jag tog kontakt med skivbolaget, gjorde en skrivelse och fick okej. Kanske kan jag börja kalla mig tillståndsassistent. Jag har en ytterligare en låt och ett annat skivbolag kvar. Sen ska hon gå vidare med sin film. Detta var lite av specialpedagogens vardagstankar. I morgon väntar jobb igen och besök på CEREB. Ha det fint!