En ödslig skola på lovet

Det är tomt i skolan på lovet. Endast några få tappra själar tar sig dit och då räknar jag inte in mig själv. Jag måste ju ta mig dit vare sig jag är tapper eller inte och särskilt tapper har jag inte känt mig. Av lärarna däremot finns det några som väljer att komma till skolans lokaler och arbeta trots att de har ferietjänst. Andra föredrar att arbeta hemifrån och några har lyckats jobba undan och kan ta ledigt. Jag trivs inte i den ödsliga skolbyggnaden utan elever. Det är roligt att träffa kollegorna och jag har inga problem att jobba och koncentrera mig men jag saknar energin. Skolan är mentalt kall utan sina elever. Det är som en kall gryta, den smakar inget, känns bara fet, klibbig och oinbjudande. När eleverna är där kokar det och sjuder av energi och värme. Alla sorters känslor vispas omkring i lokalerna och det sjuder av glädje, ilska, sorg, förtvivlan, oro och ångest. Eleverna ger mig energi. Ett skratt tillsammans med en elev, en fin kommentar, ett kivande, ett samtal kan förgylla dagen och jag går hem och känner det i hela kroppen.

Självklart är det roligt att komma till jobbet ändå, utan eleverna. Jag hinner prata lite mer med kollegorna men mest sitter jag ihopsjunken som en gam framför datorn. Det var skönt att gå till gymmet efteråt och sträcka på mig lite. I går var jag hos PT:n och idag gymmade jag på egen hand och njöt av att ro i en halvtimme först då jag fick sträcka på ryggen och träna bort gamnacken. I morgon ska jag jobba hemifrån. Det kommer inte bli mycket bättre då. På mitt förra jobb jobbade jag mycket hemifrån och då överkompenserar man lätt. Det finns något inbyggt i att behöva bevisa för sig själv att man inte ”fuskar” och sitter hemma och kollar Netflix måste man jobba extra hårt. Därför kan jag tycka det är skönt att gå till jobbet när det är lov för då blir jag ofta lite snällare mot mig själv. Men nu skulle alla jobba hemma i morgon så då får det bli så för mig med.

Ja vad är det då som tar sån tid att sitta och skriva som specialpedagog? Vi har väl inga prov att rätta och vi har väl ingenting att planera. Lite dokumentation, men så mycket kan det väl inte vara? Nej, några prov och nån planering har jag inte direkt. Det händer att jag har saker jag måste planera och den vanliga administrationen som att svara på mail tar ju också sin lilla tid. Detta tar betydligt mindre av min arbetstid på de två skolor jag arbetar på nu. På tidigare skolor har bara mailen tagit enormt mycket tid. Nej, det som framför allt tar tid är alla utredningar om särskilt stöd. Många av oss jobbar ju förebyggande, är ute i klassrummet och coachar lärare men nu börjar EWS:en (Early Warning System) fägas röd och gul och anmälningar till rektor och oro kring kunskapsmålen hopar sig ju närmare läsårets slut vi kommer. Man behöver kalla elever, ta kontakt med vårdnadshavare, ha med mentor eller prata med mentor, samla in info från lärare osv. Själva mötet på 30-40 minuter – om man klarar sig med ett vill säga – är endast en liten del av den tid utredningen tar. All information ska samlas in och den ska renskrivas och ner i en utredning. Det tar tid eftersom man under tiden man skriver rent, vilket jag gör dessa dagar, inser att man behöver göra ytterligare saker, kontakta ytterligare fler personer, prata med arbetslaget eller EHT vilket innebär att det tar sin lilla tid att avsluta varje utredning. Jag har väl en 30 st. pågående nu. Jag träffar en elev och påbörjar men sen ligger den i burken eftersom jag har tur att stöta på en annan elev och sätter mig med denne.

Förutom detta arbete är jag ju en hel del i klassrummet, går på möten, coachar lärarna och har enskilt stöd med två elever på 20 timmar i veckan. Ungefär på samma sätt ser det ut på den andra skolan. Jag fattar faktiskt inte hur jag själv hinner men det är ingen idé att stressa upp sig, det är bara att försöka gilla läget och ta det som det kommer. Och det viktiga är att det inte är någon som kräver en massa saker av mig, jag får bara tack för allt jag gör – kanske är det fördelen med att vara konsult, man blir aldrig självklar – och så länge mina arbetsuppgifter inte förvandlas till krav är jag tacksam. Nästa onsdag ska jag vara studieledig. Då åker jag till Jönköping och träffar mina handledarkursare. Det ska bli spännande och innebär samtidigt lite av ett miljöombyte. Jag är inte riktigt klar med läxan. Alla hade inte lagt in sina inlägg på webben så det fanns inga inlägg att kommentera, men i helgen skriver jag ihop något. Har man bara läst litteraturen så är skrivandet det minsta bekymret.